Fattig student...

Min mobil är helt knäpp. Det går inte att skicka SMS från den, heldumt. Hoppas inte min mobiljävel har gått ur funktion nu. Orka...

Det skulle ju vara lätt

Blogg.se har flippat totalt! Det första jag ser under "översikt" när jag loggar in är arkivinlägg från typ maj? Förstår inte varför just blogg.se är så ruttet. Men jag tänker hålla mig kvar här, byter fan inte bloggserver igen alltså. Det gör jag bara inte.

Skulle egentligen ha gått till skolan idag, men så blev det inte. Anledningen: jag sov ingenting inatt. I-N-G-E-N-T-I-N-G! Henke snarkade som vanligt. Men det var nog egentligen inte det stora störmomentet; nej... jag är helt enkelt nervös inför i morgon.

Varför?

Jag har ingenting att vara nervös för, egentligen? Jag skall ju bara ta studenten, sluta skolan efter 12 år. Det är väl lugnt, eller? För mig är det en stor grej, fastän jag kanske borde vara mindre nervös. Detta kan knappast vara nyttigt. Att inte kunna sova på en vecka, det är illa.

Ska gå och lägga mig vid 22.00 ikväll. I min egen säng. Med mitt täcke. Med mina kuddar. Ensam. Med mobilen avslagen. Och det skall bli skönt!

Pitten goes girly


Här är the real Brad Pitt. Så alla ni som tycker han är het får skämmas på ordentligt nu! Detta kan vara bland det roligaste jag har sett, nästan så jag börjar fundera på om detta är en retuscherad bild? Ser det inte ut som om Pitten har örhängen? S-K-U-M-T!

Jag tar med lasset och möblerar om igen

KLARTEXT: jag har tröttnat hårt på blogg.se och det faktum att alla (ALLA) mina inlägg syns på bloggen först ca. 3-4 timmar efter publicering.

Härmed hänvisas ni till min WordPress som fungerar tusen gånger bättre:
http://kulturtrazh.wordpress.com (någon nolla har kopierat mitt nick och gjort en wordpress.com med det. Därav det löjliga z:at)

Gud vad trött jag är på att aldrig kunna vara nöjd. Blogg.se is going down!

Fortsätter i vanlig stil på wordpress.com där jag kommer stanna tills min bloggkarriär är over and out.

Helvete vad fräckt!

Sitter här nu och känner mig lite småirriterad. Saken är den att någon har stulit mitt nick; kulturtrash, och gjort en blogg på wordpress. Jag kom på det nu tidigare idag när jag själv försökte göra en blogg hos Wordpress, för blogg.se känns ruttet.

Satt och funderade länge, länge. Tanken slog mig: är det verkligen jag som har gjort den där bloggen, eller är det faktiskt så att någon har snott mitt nick?

Har försökt hacka mig in på Wordpress med användarnamnet kulturtrash; men det är helt enkelt inte jag! Jag tänkte om jag hade glömt bort att jag hade gjort en blogg där med samma nick. MEN ICKE!

Nu måste jag byta nick, för jag tänker faktiskt inte behålla blogg.se.

SUCK!

Ja, och nu vet ni ju att jag än en gång tänker byta adress... suck på mig för det också! Men jag kan inte använda en blogg med driftstörningar. Funkar bara inte.

Känslomässiga och smärtsamma svackor har väl alla, eller?



Varför skall jag vara en sådan förbannat känslosam häxa?
Har under hela dagen gått omkring med en värk i armen som känns konstig. Till råga på det har jag fått något typ tryck över bröstet, ibland stramar det till. Ryggen gör ont också. Jag har helt enkelt fått för mig att jag kommer få en hjärtinfarkt. Och om jag faktiskt skulle få det, vad fan skulle hända då? Jag kan ingenting göra, jag är helt och hållet försvarslös.

Jag vet att oddsen inte är speciellt stora för denna typ av infall när man är i tonåren (knappt ens när man är under 50 bast som kvinna) men man vet ju aldrig. Läste en artikel förut om en 18-årig tjej som fått en hjärtinfarkt, och den åldern fanns inte ens med i statistiken över hjärtinfarkter. Så jag borde egentligen inte ens tänka tanken.

Men jag tänker alla tankar. Och kanske framförallt; kan det hända henne kan det hända mig. Hon verkade ha betydligt ljusare vanor än vad jag har i mitt liv, ändå blev hon utsatt för detta hemska. Och jag är inget undantag bland alla människor.

Jag är hur som helst otroligt rädd; fastän jag kanske inte borde vara det. Jag vet i alla fall att någon sömn inatt, det är nog knappast tänkbart. Inte just nu i alla fall. Just nu har känslorna övertag och jag grinar som en liten unge samtidigt som jag grubblar över livets stora frågor.

Hur som helst, Henrik, jag älskar dig. Tack för supporten! Du är den bästa pojkvännen någonsin.

Får man kalla den "snippa"?

Klockan är 17.55. Mitt huvud står stilla. Jag käkar lite godis, dricker lite fanta. Ser på postkodmiljonärens litet löjliga program 50-50. Jag fattar inte ens varför. Varför slår jag inte igång en av filmerna jag nyss köpte? Läser ut min underbara bok? Eller ännu bättre... SÄTTER MIG NED I LUGN OCH RO OCH FÖRSÖKER SKRIVA PÅ DET DÄR FÖRBANNADE PROJEKTET!

Eller just ja... jag har ju försökt i flera veckor nu. Jag glömde, att jag är helt lost och inte kan.

Tack för mig.

Megapuke #3: grekisk mytologi goes down


Då har vi kommit till ytterligare en dag med projektarbete som huvudsaklig uppgift. Trots att jag gick upp ur sängen med lätta ben i morse, känner mig ovanligt frisk och pigg, kan jag inte tänka mig att skriva ett enda ord om grekisk mytologi idag. Alla idéer har helt enkelt runnit av mig som vatten på en oljebaserad yta. Kan ni förstå det?

Jag kan det då inte, med tanke på att jag senast igår skrev två A4 på cirkus en timme. Förorden. Som dessutom blev hur bra som helst. De blev så bra att jag vill visa det för hela jävla världen. Kan ni förstå DET? Att det blev SÅ bra. Det hade jag aldrig i mitt liv kunnat tro, faktiskt.

Nåja. Jag får ta fram den äkta kämpen i mig. Jag skall skriva så mycket att jag svettas, att jag får kramp i fingrarna, armarna, händerna, fötterna, benen... okej...

Önska mig bara lycka till så vi får detta överstökat.


Tammefan, jag har hittat en ny passion



Jag har nu ända sedan jag vaknade vid klockan 10.00 (av att mobilen ringde, vilket inte är ovanligt numera tydligen) legat kvar i sängen och fullständigt lusläst Sophie Kinsellas bok Mina hemligheter. Köpte den på bokrean i förrgår för 29 ynka spänn och har redan läst 220 sidor. I vanliga fall brukar jag köpa en bok, läsa de tio första sidorna, tröttna och lägga ifrån mig den för att "ta upp kontakten i ett senare skede".

Men jag är tammefan helt fast! Hade jag varit fri idag, helt utan planer som måste sättas i verket, hade jag lätt gosat ned mig i morgonrocken för att ligga kvar hela dagen, tills dess att det inte fanns några sidor kvar att njuta av.

Känslorna som infinner sig med varje sida är svåra att sätta fingret på. Ibland vill jag gapskratta, ibland får jag en liten tår i ögat, ibland känns det hopplöst och ibland underbart. Man behöver uppenbarligen inte läsa kultböcker som Krig och fred av Lev Tolstoj för att känna sig som människa. Hela tiden har jag gått omkring och suktat efter böcker som innehar något typ av värde; men jag har ju letat i helt fel forum.

Jag har känt det precis som om man vore en bättre människa om man läser Strindberg eller någon annan seriös, deppig författares böcker. Men kanske det är just dessa böcker man skall undvika. Skall man läsa skall man ju samtidigt utsättas för en enorm njutning. Det fina med läsning är ju att man hamnar i en värld så olik ens egen, och man kan ändå leva sig in i den till hundra procent, bli en del av den.

När jag läser Mina hemligheter mår jag så förbannat bra, på alla sätt och vis. Hittills är det faktiskt en av mina absoluta favoriter! Helt underbart vad man kan upptäcka saker och ting i sig själv med tiden. I love it!

En recension lär dyka upp här när alla sidor är utlästa.

Kameleont

Just nu sitter jag bara och tänker på hur snygg den där klänningen jag köpte är på, hur otroligt snygg jag skall känna mig i morgon. På hur underbart det skall bli att få besök av älsklingen under dagen, mitt upp i allt plugg och slit.

Just det... allt plugg och slit. Projektet går skit, jag har aldrig känt mig så otroligt utpumpad och rutten som jag gör just nu. Det läskiga är att dagarna varierar så otroligt starkt; måndag innebär motivation, tisdag innebär migrän, det blir onsdag och motivationen hoppar över ännu en dag av mitt liv. Givetvis blir man rädd. En känsla av att vara totalt försvarslös infinner sig hela tiden, och jag har fan ingen aning om hur jag skall hantera situationen. Och det är bannemig inte lätt att gå vidare i livet då motivationen hälsar på knappt en gång i månaden.

Jag vill inte vara rädd. Men rädsla är en jävligt svår känsla att utrota. Den skall helt enkelt bara finnas där... uppenbarligen.

Nåja, jag får försöka se glädje i de dagar jag får som faktiskt är bra. Det är så man skall tänka för att kunna gå vidare. Tror jag.

Vi sätter punkt här.

Jag gillar impulshandlingar som bäst


Klänning från Gina Tricot, 199:-
(Det är tydligen inte bara jag som gör mig orättvisa på en del bilder, även min nyinköpta klänning som ser way much better ut i verkligheten... det gör den verkligen!)

Det blev en impulsfärd till Örebro (Marieberg och Biltema) idag. Far och mor skulle dit för att köpa ett par väskor, så jag tog tillfället i akt givetvis och hakade på. Dock måste jag erkänna att Marieberg alltid känns som litet av en besvikelse så fort man kommer dit. H&M till exempel är extremt litet, och det finns inte alls speciellt mycket snygga kläder. Gina Tricot däremot känns lagom stort med ett fin fint utbud.

Hur som haver föredrar jag Örebro City framför Marieberg, vilket väl kanske många gör. Men visst, det är litet mysvarning med en galleria. Speciellt skönt var det faktiskt att få gå omkring där ensam tillsammans med morsan medan farsan var på Jula (som han by the way blev besatt av. Det var tydligen "jävligt intressant" att strosa omkring i samma butik i cirkus två timmar, och han sa även att "jag hade kunnat gå där i några timmar till". Skum?).

Men jag fick i alla fall med mig en klänning från Gina Tricot, en långärmad (turkos) tröja från samma butik och till slut två par leggins från Lindex. Nåja, det var inte jag som kostade på mig allt, päronen fick snällt hjälpa med tanke på de rådande omständigheterna.

Förresten så är Max min favorit av alla hamburgerkedjor. De arbetar för miljön mer än både Burger King och McDonalds, av att döma av en undersökning man gjort. Det är väl bra, eller hur?

Megapuke #2: en blivande journalists värsta mardröm


Jag skall bli utbildad journalist, om livet så vill. Så är det ju bara. Skriva, det kan jag. Kanske jag inte är vidare speciell rent skrivmässigt; men jag har helt klart potentialen att bli.

Samtidigt som journalistyrket är min största dröm är det även min största mardröm. Jag vill absolut inte kopplas ihop med aftonblaskor som Aftonbladet eller Expressen (även fast det finns en hel del humoristiska krönikor jag gärna skulle vilja ta del av) av den anledningen att de är ena riktiga jävla svarttungor och smutskastare! Media överlag består ju faktiskt av kändisskvaller och nedsmutsning av just dessa. Handlar det om underhållning eller rent av brist på viktigare saker att ta upp?

När jag snackar om t.ex. Aftonbladet menar jag nog inte först och främst pappersupplagan, utan deras nätupplaga. Vareviga jävla dag kan man lätt klicka sig in på deras sajt och läsa oändligt mycket blaska. Även i pappersupplagan, men där kan det faktiskt stå betydligt viktigare saker (om än kanske inte alltid helt sanna och en aning överspelade, för det är ju det som inger spänning...) som olika olyckor, brott, politik eller liknande.

Men vet ni vad det värsta är? Det finns fortfarande människor, hör och häpna måste jag väl säga, som lusläser dessa tidningar och tar in varenda liten detalj som ren och skär sanning. Känns inte det väldigt mycket old-age-style, typ väldigt mycket 1500-tal? Då trodde man väl att himmelen skulle falla ned om det stod i tidningen. Jorden var ju trots allt platt.

Och med tanke på all skit som skrivs idag om diverse celibriteter, kan jorden mycket väl vara, just det, platt. Så mycket tror jag på media när det snackas om kändisars handlingar och privatliv. Faktiskt så trodde jag inte ens på att Laila Bagge och Niklas Wahlgren har ihop det förrän jag fick höra det, med egna öron, under direktsändning i fredags.

Det är då fan lyckligt värre att man läser källkritik; man får både kunskap och någonting att skratta åt när media är i farten.

Jag har träffat världens bästa Lasse, Lindh!


Vingåker år 2007 (ja, jo, jag har förändrats lite. Skabb!)
Svettades som en jävla fontän där jag stod, haha.
Vad fan skulle man annars göra? Jag fick ju träffa min
näst största idol. Lasse Lindh. Ojojoj!


Det här är nog typ den mest värdefulla bild jag har/någonsin har haft. Ingen bild kommer förmodligen någonsin slå denna, för att få träffa Lasse Lindh är en enormt härlig upplevelse. En upplevelse som jag tammefan aldrig kommer glömma!

Han är helt klart en av mina favoritartister. Internationellt, nationellt, you name it. Han är helt enkelt för jävla underbar! Och tänk att jag (jag!!!) har stått där tillsammans med honom, pratat med honom, fått en kram! Det är fan overkligt!


Jag diggar hans bidrag till MF detta år! Helt underbart, Lasse!

Han är bitter och inåtvänd


Världens skönaste katt a.k.a Pebban, Pebbis, Pepsi, Skitkatten.

Pepsi är helt klart den charmigaste katten jag har stött på (Henriks katt). Han är bitter som fan, men har verkligen personlighet, vilket inte alla katter har. Man märker lätt på Pebban vilken sinnesstämning han är i:

- Hungrig: Är han hungrig stryker han sig och "vill gosa". Han slår alltså på charmen (vet katter om att människor gillar att gosa med dem? Annars hade han väl inte gjort så?).

- Busig: Om han är busig lägger han sig oftast bredvid mattan i köket/vardagsrummet på sidan och biter/klöser/stoppar in tassarna under mattan, som om han försöker greppa något.

- Arg: Om han är arg ser han helt stel ut. Den första bilden (längst upp till vänster) är ett praktexemplar på hur han ser ut när han är riktigt pissed!

Det är väl egentligen dessa humör denna lilla katt kan vara på. Hur som haver; otroligt charmig, fastän bitter och inåtvänd. Sedan är han väldigt vacker att se på också.

Förresten, är det inte lite ironiskt att min hund heter Zingo och Henriks katt Pepsi? Det måste ju vara ödet.

Idag finns den där i alla fall



Jag måste verkligen plugga idag. Den största anledningen till detta är att jag känner en enorm motivation. Det känns som om jag skulle kunna fylla ett helt kollegieblock med information idag. Och Henrik har inte kommit ännu, en timme efter att han skulle ha kommit (som han sa i alla fall). Så jag kan lika gärna fördriva lite tid med nytta.

Bilden: grekiska mytologins gudar.

RSS 2.0