Fattig student...

Min mobil är helt knäpp. Det går inte att skicka SMS från den, heldumt. Hoppas inte min mobiljävel har gått ur funktion nu. Orka...

Det skulle ju vara lätt

Blogg.se har flippat totalt! Det första jag ser under "översikt" när jag loggar in är arkivinlägg från typ maj? Förstår inte varför just blogg.se är så ruttet. Men jag tänker hålla mig kvar här, byter fan inte bloggserver igen alltså. Det gör jag bara inte.

Skulle egentligen ha gått till skolan idag, men så blev det inte. Anledningen: jag sov ingenting inatt. I-N-G-E-N-T-I-N-G! Henke snarkade som vanligt. Men det var nog egentligen inte det stora störmomentet; nej... jag är helt enkelt nervös inför i morgon.

Varför?

Jag har ingenting att vara nervös för, egentligen? Jag skall ju bara ta studenten, sluta skolan efter 12 år. Det är väl lugnt, eller? För mig är det en stor grej, fastän jag kanske borde vara mindre nervös. Detta kan knappast vara nyttigt. Att inte kunna sova på en vecka, det är illa.

Ska gå och lägga mig vid 22.00 ikväll. I min egen säng. Med mitt täcke. Med mina kuddar. Ensam. Med mobilen avslagen. Och det skall bli skönt!

Pitten goes girly


Här är the real Brad Pitt. Så alla ni som tycker han är het får skämmas på ordentligt nu! Detta kan vara bland det roligaste jag har sett, nästan så jag börjar fundera på om detta är en retuscherad bild? Ser det inte ut som om Pitten har örhängen? S-K-U-M-T!

Jag tar med lasset och möblerar om igen

KLARTEXT: jag har tröttnat hårt på blogg.se och det faktum att alla (ALLA) mina inlägg syns på bloggen först ca. 3-4 timmar efter publicering.

Härmed hänvisas ni till min WordPress som fungerar tusen gånger bättre:
http://kulturtrazh.wordpress.com (någon nolla har kopierat mitt nick och gjort en wordpress.com med det. Därav det löjliga z:at)

Gud vad trött jag är på att aldrig kunna vara nöjd. Blogg.se is going down!

Fortsätter i vanlig stil på wordpress.com där jag kommer stanna tills min bloggkarriär är over and out.

Helvete vad fräckt!

Sitter här nu och känner mig lite småirriterad. Saken är den att någon har stulit mitt nick; kulturtrash, och gjort en blogg på wordpress. Jag kom på det nu tidigare idag när jag själv försökte göra en blogg hos Wordpress, för blogg.se känns ruttet.

Satt och funderade länge, länge. Tanken slog mig: är det verkligen jag som har gjort den där bloggen, eller är det faktiskt så att någon har snott mitt nick?

Har försökt hacka mig in på Wordpress med användarnamnet kulturtrash; men det är helt enkelt inte jag! Jag tänkte om jag hade glömt bort att jag hade gjort en blogg där med samma nick. MEN ICKE!

Nu måste jag byta nick, för jag tänker faktiskt inte behålla blogg.se.

SUCK!

Ja, och nu vet ni ju att jag än en gång tänker byta adress... suck på mig för det också! Men jag kan inte använda en blogg med driftstörningar. Funkar bara inte.

Känslomässiga och smärtsamma svackor har väl alla, eller?



Varför skall jag vara en sådan förbannat känslosam häxa?
Har under hela dagen gått omkring med en värk i armen som känns konstig. Till råga på det har jag fått något typ tryck över bröstet, ibland stramar det till. Ryggen gör ont också. Jag har helt enkelt fått för mig att jag kommer få en hjärtinfarkt. Och om jag faktiskt skulle få det, vad fan skulle hända då? Jag kan ingenting göra, jag är helt och hållet försvarslös.

Jag vet att oddsen inte är speciellt stora för denna typ av infall när man är i tonåren (knappt ens när man är under 50 bast som kvinna) men man vet ju aldrig. Läste en artikel förut om en 18-årig tjej som fått en hjärtinfarkt, och den åldern fanns inte ens med i statistiken över hjärtinfarkter. Så jag borde egentligen inte ens tänka tanken.

Men jag tänker alla tankar. Och kanske framförallt; kan det hända henne kan det hända mig. Hon verkade ha betydligt ljusare vanor än vad jag har i mitt liv, ändå blev hon utsatt för detta hemska. Och jag är inget undantag bland alla människor.

Jag är hur som helst otroligt rädd; fastän jag kanske inte borde vara det. Jag vet i alla fall att någon sömn inatt, det är nog knappast tänkbart. Inte just nu i alla fall. Just nu har känslorna övertag och jag grinar som en liten unge samtidigt som jag grubblar över livets stora frågor.

Hur som helst, Henrik, jag älskar dig. Tack för supporten! Du är den bästa pojkvännen någonsin.

Får man kalla den "snippa"?

Klockan är 17.55. Mitt huvud står stilla. Jag käkar lite godis, dricker lite fanta. Ser på postkodmiljonärens litet löjliga program 50-50. Jag fattar inte ens varför. Varför slår jag inte igång en av filmerna jag nyss köpte? Läser ut min underbara bok? Eller ännu bättre... SÄTTER MIG NED I LUGN OCH RO OCH FÖRSÖKER SKRIVA PÅ DET DÄR FÖRBANNADE PROJEKTET!

Eller just ja... jag har ju försökt i flera veckor nu. Jag glömde, att jag är helt lost och inte kan.

Tack för mig.

Tammefan, jag har hittat en ny passion



Jag har nu ända sedan jag vaknade vid klockan 10.00 (av att mobilen ringde, vilket inte är ovanligt numera tydligen) legat kvar i sängen och fullständigt lusläst Sophie Kinsellas bok Mina hemligheter. Köpte den på bokrean i förrgår för 29 ynka spänn och har redan läst 220 sidor. I vanliga fall brukar jag köpa en bok, läsa de tio första sidorna, tröttna och lägga ifrån mig den för att "ta upp kontakten i ett senare skede".

Men jag är tammefan helt fast! Hade jag varit fri idag, helt utan planer som måste sättas i verket, hade jag lätt gosat ned mig i morgonrocken för att ligga kvar hela dagen, tills dess att det inte fanns några sidor kvar att njuta av.

Känslorna som infinner sig med varje sida är svåra att sätta fingret på. Ibland vill jag gapskratta, ibland får jag en liten tår i ögat, ibland känns det hopplöst och ibland underbart. Man behöver uppenbarligen inte läsa kultböcker som Krig och fred av Lev Tolstoj för att känna sig som människa. Hela tiden har jag gått omkring och suktat efter böcker som innehar något typ av värde; men jag har ju letat i helt fel forum.

Jag har känt det precis som om man vore en bättre människa om man läser Strindberg eller någon annan seriös, deppig författares böcker. Men kanske det är just dessa böcker man skall undvika. Skall man läsa skall man ju samtidigt utsättas för en enorm njutning. Det fina med läsning är ju att man hamnar i en värld så olik ens egen, och man kan ändå leva sig in i den till hundra procent, bli en del av den.

När jag läser Mina hemligheter mår jag så förbannat bra, på alla sätt och vis. Hittills är det faktiskt en av mina absoluta favoriter! Helt underbart vad man kan upptäcka saker och ting i sig själv med tiden. I love it!

En recension lär dyka upp här när alla sidor är utlästa.

Kameleont

Just nu sitter jag bara och tänker på hur snygg den där klänningen jag köpte är på, hur otroligt snygg jag skall känna mig i morgon. På hur underbart det skall bli att få besök av älsklingen under dagen, mitt upp i allt plugg och slit.

Just det... allt plugg och slit. Projektet går skit, jag har aldrig känt mig så otroligt utpumpad och rutten som jag gör just nu. Det läskiga är att dagarna varierar så otroligt starkt; måndag innebär motivation, tisdag innebär migrän, det blir onsdag och motivationen hoppar över ännu en dag av mitt liv. Givetvis blir man rädd. En känsla av att vara totalt försvarslös infinner sig hela tiden, och jag har fan ingen aning om hur jag skall hantera situationen. Och det är bannemig inte lätt att gå vidare i livet då motivationen hälsar på knappt en gång i månaden.

Jag vill inte vara rädd. Men rädsla är en jävligt svår känsla att utrota. Den skall helt enkelt bara finnas där... uppenbarligen.

Nåja, jag får försöka se glädje i de dagar jag får som faktiskt är bra. Det är så man skall tänka för att kunna gå vidare. Tror jag.

Vi sätter punkt här.

Jag har träffat världens bästa Lasse, Lindh!


Vingåker år 2007 (ja, jo, jag har förändrats lite. Skabb!)
Svettades som en jävla fontän där jag stod, haha.
Vad fan skulle man annars göra? Jag fick ju träffa min
näst största idol. Lasse Lindh. Ojojoj!


Det här är nog typ den mest värdefulla bild jag har/någonsin har haft. Ingen bild kommer förmodligen någonsin slå denna, för att få träffa Lasse Lindh är en enormt härlig upplevelse. En upplevelse som jag tammefan aldrig kommer glömma!

Han är helt klart en av mina favoritartister. Internationellt, nationellt, you name it. Han är helt enkelt för jävla underbar! Och tänk att jag (jag!!!) har stått där tillsammans med honom, pratat med honom, fått en kram! Det är fan overkligt!


Jag diggar hans bidrag till MF detta år! Helt underbart, Lasse!

Han är bitter och inåtvänd


Världens skönaste katt a.k.a Pebban, Pebbis, Pepsi, Skitkatten.

Pepsi är helt klart den charmigaste katten jag har stött på (Henriks katt). Han är bitter som fan, men har verkligen personlighet, vilket inte alla katter har. Man märker lätt på Pebban vilken sinnesstämning han är i:

- Hungrig: Är han hungrig stryker han sig och "vill gosa". Han slår alltså på charmen (vet katter om att människor gillar att gosa med dem? Annars hade han väl inte gjort så?).

- Busig: Om han är busig lägger han sig oftast bredvid mattan i köket/vardagsrummet på sidan och biter/klöser/stoppar in tassarna under mattan, som om han försöker greppa något.

- Arg: Om han är arg ser han helt stel ut. Den första bilden (längst upp till vänster) är ett praktexemplar på hur han ser ut när han är riktigt pissed!

Det är väl egentligen dessa humör denna lilla katt kan vara på. Hur som haver; otroligt charmig, fastän bitter och inåtvänd. Sedan är han väldigt vacker att se på också.

Förresten, är det inte lite ironiskt att min hund heter Zingo och Henriks katt Pepsi? Det måste ju vara ödet.

Idag finns den där i alla fall



Jag måste verkligen plugga idag. Den största anledningen till detta är att jag känner en enorm motivation. Det känns som om jag skulle kunna fylla ett helt kollegieblock med information idag. Och Henrik har inte kommit ännu, en timme efter att han skulle ha kommit (som han sa i alla fall). Så jag kan lika gärna fördriva lite tid med nytta.

Bilden: grekiska mytologins gudar.

En otroligt fin lördag, faktiskt



Nu serrni, har jag tagit kort på mig själv så ni får se det där röda håret. Själv är jag väldigt nöjd och resultatet blev helt klart över alla förväntningar. Trodde verkligen inte att det skulle bli så rött som det blev. Jag vet inte om det framgår på bilden, den är lite flummigt tagen. Ser ni att jag typ kisar också? Ser ju drogad ut, men så var icke fallet.

Just nu sitter jag och väntar på att maten skall bli färdig. Lasagne står på dagens meny. En av mina absoluta favoriter! Sedan ikväll blir det ju faktiskt trerätters hos Rosenborg också.

Men vet ni någonting som är otroligt typiskt? Igår satt jag helt ensam här hemma och hoppades på att någon skulle ta kontakt. Detta skedde ju givetvis inte. Idag däremot, när jag faktiskt skall göra någonting, då får jag ett sms från Joel som undrar om jag vill följa med och slå dem i bowling (höhö). MEN JOEL SKULLE HA RINGT IGÅR!

Skall hur som haver snacka med Henrik, vi kanske kan följa med båda två. Om det nu går att klämma in. Bowling är ju så roligt! Min karl har ju faktiskt även tävlat i bowling, och tydligen varit rätt bra. Vet ni vem som vunnit över honom då? Ja, det är ju inte så svårt att lista ut med tanke på stoltheten jag riktigt uttrycker här!

Vet ni vad han skyllde på?
"Det var så länge sedan jag bowlade nu, så jag har glömt min skruv. Och så har jag en gammal skada i tummen".

Jo, tjena älskling!

Nu skall jag käka och njuta av hur jävla fint vädret är, skidorna på TV:n och det faktum att min älskling kommer och hämtar mig snart. Vi hörs senare!

Oj vad tiden rinner iväg...

... när man är extremt uttråkad och helt utan vänner en fredag. Denna fredag har bara varit fail. Skitsamtal från skolan och molande värk i vänsterarmen. Men håret blev i alla fall bra, den röda färgen piggade verkligen upp. Kanske hinner få upp en bild "imorgon", om jag hinner. Är ju bjuden på trerätters hos älsklingen i morgon.

Tänk vad livet kan suga men ändå vara så bra. Upp och ner, hela tiden. Man blir rätt trött...

Dags att sova. Nattinatt!

Du kan följa mina spår hem, Columbus var mitt namn

Nu sitter jag här hemma hos Henrik och laddar för dagen. Skall strax gå upp på övervåningen, ta en ipren, lite luft och sedan se på alpint.

Jag hör av mig mer här senare, just nu finns varken ork eller info. Puss!

Det är inte omöjligt, vet ni!



Mitt hår har blivit ljusare sedan min förra färgning med en mörkare färg. Och här sitter jag, som alltid har drömt om rött hår. Dels för att det är min favoritfärg, och sedan är det ju ett faktum att hyn blir mycket finare (i alla fall inbillar man sig det)! Förr har jag haft svart hår med röda inslag, men nu skall jag försöka få till någon typ litet mer intensivröd. Om det nu vill sig. Det känns ju föga vanligt att mina försök gällande hår misslyckas.

Men men! Någon som har ett tips på en inte allt för dyr, röd hårfärg? Har gett upp på rätt många märken nu. Håva in bara!

Förresten så är hårfärg det enda jag har råd med den här månaden, eftersom jag och min fina dam från Gotland far på kryssning i mars. Hon kommer upp till lilla mig den 13:e mars och då ska vi bara mysa! Och fira min födelsedag lite. Sakna, längta, älska! Mums på Z.

Pluggar'n!



Nu har jag just gått upp ur sängen. Det blev inte vidare bra med sömnen inatt, fastnade framför plugget och "Leende guldbruna ögon". Så det kan gå! Skall i alla fall dra igång med pluggandet nu med en gång, innan käket är färdigt. Efter lunchen skall jag dra direkt till Henrik. Han ska på möte ikväll, på Skavsta. Han får ju faktiskt söka tjänst där eftersom han är över 20; löjlig regel. Man behöver ju faktiskt inte vara mindre kompetent för att man är under 20. Man behöver heller inte vara mer kompetent för att man är över 20. Nåja...

Ha en bra dag! (Och lycka till, classmates, med projektarbetet idag)

Hyperaktiv hjärna, men dags för sömn - nattinatt!

Nu har jag skrivit ungefär fem stycken A4 på projektet, och det är dags för mig att sova. Behöver energi till i morgon då det är dags att ta itu med saken igen. Dessutom har jag lite ont i huvudet/bihålorna/öronen eftersom jag legat på mage i sängen och skrivit, vilket inte är speciellt bra för bihålorna då det är en typ av belastning.

Så nu krävs lite sömn! Vi hörs i morgon!

Godnatt!

Då drar vi en vända till! (& bojkottar kriminalromanen)


Jag kämpar på. Har skrivit några A4 i mitt nyinköpta kollegieblock. Tog mig faktiskt till och med friheten att inhandla en riktigt bra penna. En uni-ball, om ni nu vet vad det är? Riktigt skön att skriva med. Den var dock rätt dyr; 50 spänn fick jag ge på Bokia. Kan de inte ha rea på pennor också när de ändå är igång med alla böcker? Man kan ju till exempel byta ut några reaböcker mot pennor; för det finns en del riktigt värdelösa kriminalromaner på rean! Till exempel är väl Camilla Läckberg rätt uttjatad? Jag har försökt läsa en av hennes böcker, men det gick ju bara inte.

En kriminalroman går oftast fetbort för mig. Såvida den inte är skriven av Stephen King, för alla hans böcker går hem (fast han skriver väl mer spänningsromaner kanske). De flesta kriminalromanförfattare är faktiskt jävligt överskattade. I alla fall enligt min personliga åsikt. Alla historier är uttjatade och jag tröttnar så fort jag läser de första orden. "Han låg där i rummet, brutalt mördad och naken". "NU MINA VÄNNER BÖRJAR JAKTEN PÅ DEN SKYLDIGE!" och man listar ut slutet innan halva boken har gått sin väg.

Nej! Jag vill ha spänningsormaner, skräckromaner, kärleksromaner, men helst av allt vill jag ha romaner som är baserade på sanning. Det är väl ändå de böckerna som skall beröra som mest? Och som faktiskt lyckas.

Men på senare tid har jag börjat läsa böcker som Min far hade en dröm skriven av Barack Obama, Tusen strålande solar skriven av Khaled Hosseini och Adams revben skriven av Nuruddin Farah. Dock har jag inte haft tid att läsa klart dem ännu, men det skall göras. Nu gäller det bara att välja ut en av dem att läsa först... tricky!



Vad gillar du för böcker?

Jag har funnit min stora förebild *fNiZz*

Jag kommenterade en liten blondinbimbos blogg förut, och då fick jag en väldigt arg kommentar från en förmodligen lika blond beundrare. Jag frågade om tjejen hade Kissie som förebild, och medgav att de faktiskt verkar väldigt lika (läs: med en uppgiven suck) och fick alltså detta till svars från en av hennes slaviskt älskande beundrare:

"eh, ofta kissie är "x" stora förebild? hon har ju fan sagt att hon hatar henne o massa, dom typ bråkar ;O är typ Sandra Bernhard din stora förebild? hon är jävlgt lik dig, iaf utseéndemässigt! :)"

Översättning:
"Eh (betyder?), ofta Kissie är "X" stora förebild? Hon har ju fan sagt att hon hatar henne och (alla andra som är störst, snyggast, vackrast och framförallt mest blond)/en massa, dom bråkar. Är Sandra Bernhard din stora förebild? Hon är jävligt lik dig, i alla fall utseendemässigt! :)"



Är vi inte enormt lika, "typ"? Iaf, likzom, dah? Såååå benhård!

Visst är det gulligt när folk försvarar varandra? Så puttinutti så. Gulligull! *kelkel* Men var det verkligen meningen att jag skulle ta illa vid mig? Jag menar, jag skulle inte ens skämmas om jag jämfördes med Frankenstein; så vad fan är Sandra Bernhard för jävla exempel?

Märk även på språket anonym använder, hon (för ja, jag antar att det är en hon) kan inte ens skriva korrekt och är förmodligen omkring de 14. Ett ordförråd på genomsnittet för en sjuåring. Ordet "typ" kan faktiskt användas snyggt och korrekt, men icke i detta fall. Den unga åldern skiner igenom (och om det inte är den ringa åldern är jag faktiskt väldigt skraj för hur vårt kulturella språkarv håller på och dö ut. AKUT HJÄLP IN NEED!). Förkortningen av "i alla fall" kan jag bara inte tåla (iaf).

Att hon inte går ut med namn och webadress visar även på hur otroligt rädd hon faktiskt är för mig. Jag som spelar World of Warcraft innehar ju som känt enorma superkrafter, men jag kan inte gå på low level mobs med gott samvete. Nej, mina superkrafter får ej användas utanför spelet, precis som Harry Potter endast får utöva trollkonster på Hogwarts. Det hela är rätt logiskt.

Liksom, jag är en level 80 death knight med det största meleevapnet på spelet, och lillskruttan är ett sådant rådjur på level 1 som brukar gå omkring på slätterna och springa så fort man närmar sig. Man slaktar inte detta lilla rådjur, man psykar det bara med sin närvaro. Det är så fint så.

Nja, att en helt okänd människa skulle förolämpa mig på något vis är nog knappt möjligt. Faktiskt. Så många gånger som jag har fått ta skit på internet; ingenting biter. Det är inte personligt så länge det inte sägs in real life, ansikte mot ansikte. Så de som är villiga att fortsätta försöka är varmt välkomna; det ger mig bara än mer att skriva om.

Puss, iaf typ.

Tidigare inlägg
RSS 2.0