kulturtrash

Visst, det är skönt att slippa gå till skolan på tre veckor (+ en vecka om man räknar med förra veckans sportlov), men det är faktiskt svårt att ta sig igenom en del saker helt själv. Trots att jag faktiskt är en självständig person som oftast väljer att arbeta med uppsatser/redovisningar ensam, på egen hand. Dessutom känns det faktiskt som om jag valt helt fel ämne. Otroligt intressant, javisst. Men lätt? Nej! Ett rakt och ärligt nej!

Grekisk mytologi är ett av de allra tuffaste ämnena att studera av den anledningen att det finns överflödigt med information, den är krånglig och invecklad. Inte ett dugg lik den historia/religion man studerar i skolan; världskrig, revolutioner, buddhism, islam, kristendomen o.s.v. Visst finns det likheter, men det är ändå ett helt annat ämne som man egentligen inte vet så mycket om.

Att gå på djupet är svårt. Hela den grekiska mytologin är ju egentligen en samling sagor, och hur skall man få ihop en bunt sagohistorier till en faktauppsats? Det går egentligen inte.

Men jag skall göra mitt bästa. Detta skall fan heller skita sig, som allt annat jag tar tag i. Det här skall bli bra, så är det bara!

Någon som har något tips till mig kanske? Hur kan jag få igång geniknölarna riktigt ordentligt? Kom igen nu, hjälp!

Klockan är omkring 10.00 och jag har just klivit upp ur sängen. Henrik ligger och snarkar här i sängen bredvid. Det är störigt som tusan faktiskt, även fast man inte försöker sova. Det händer ofta att jag får slå till honom lite löst för att han skall vakna, ibland till och med hårt, för jag har aldrig varit med om en människa som sover så djupt. Undrar om han hamnar i R.E.M. varje natt den där människan. Jag gjorde det i morse, slog till honom, och bad honom lägga sig på mage eftersom man inte snarkar lika mycket då. Men vad tror ni han gör? Jo, han lägger sig på rygg. Den ställning man snarkar som mest i.

Då gav jag upp och satte mig här istället.

Planerna för dagen är givetvis projektarbetet om Grekisk mytologi. Det känns litet som om jag tagit mig ut på djupt vatten genom att anta denna utamaning. Det spelar ingen roll hur mycket man läser om ämnet; saker och ting är ofattbara och krångliga. Men nu har jag i alla fall läst en del och skall sätta igång med skrivandet. Skall bli spännande och se hur utgången blir och i ett senare skede resultatet.

Ni håller på mig va? Dags att sätta igång!

Jag orkar inte med kärlek längre. Jag går och lägger mig. Vi kanske hörs ikväll.

Fuck it!

Ibland kan jag verkligen känna hur alla mina känslor kokar över som i en kittel. Inte utan anledning.

Det är tråkigt att komma hem. Det är tråkigt att komma hem och få smuts och regler rakt i ansiktet. Inte regler som gäller de andra familjemedlemmarna; nej, de gäller bara mig. Jag får inte dricka julmust när vi ändå har det hemma, jag får inte käka popcorn, jag får inte låna fyrtio spänn till något godis.

"Drick inte sådan där skit. Det är onyttigt." - Så låter det så fort jag korkar upp en läsk, eller äter något godis. När min lillasyster tar en julmust är det plötsligt helt okej. Jag har aldrig hört någon kommentera det. Aldrig. Idealdottern, jag vet att det är så. Och jag önskar att jag ärvt de där generna som håller sig smala och fina, oavsett vilken skit man proppar i sig. som hon har gjort.

Jag vet att den där kommentaren "drick inte sån där skit" egentligen betyder "drick inte mer sådant för du blir bara ännu fetare än vad du redan är". Jag vet det. Jag är inte dum i huvudet. Och jag vet att jag är fet! Men trots att jag är det så har jag faktiskt, tro det eller ej, både hjärna och känslor, jag är väl medveten om vad som menas med alla dessa jävla kommentarer som jag får stå ut med flera jävla gånger i veckan, ibland flera gånger om dagen.

Det värsta är att jag faktiskt inte gjort någonting speciellt för att komma hit. Jag har inte gjort någonting annorlunda som någon annan, jag har helt enkelt inte provocerat fram mina extrakilon. Äter inte mer skit än någon annan då jag faktiskt till och med väldigt sällan äter godis, dricker läsk, käkar kakor o.s.v. Det händer knappt ens på helgerna att jag käkar godis. Av två anledningar: jag har inga pengar och jag kan inte äta sötsaker när jag inte är sugen. 

De där kommentarerna gör så förbannat ont i mig. Så jävla ont att tänka på saker och ting, som att jag blev all wrong och hon blev all right. För så känns det just nu, och den känslan kommer under min tid på jorden aldrig att försvinna. Den kommer vandra med mig hela mitt liv.

Jag är på samma gång otroligt glad att min syrra blivit så otroligt snygg som hon faktiskt är. Världens finaste, you're lucky!

Han gör ont när han lägger sig över mina känslor, det gör så ont.

Klockan är 04:37. Jag är grymt trött och skall gå för att sova. Lite saker här och lite saker där råkade hålla mig uppe.

Förresten... gud vad jag redan saknar Henrik. Det är precis som om kropp och själ skriker extra efter honom när det är omöjligt att förenas. Han sitter i Kalmar, jag i Katrineholm. Vi ses som senast måndag, som tidigast söndag, och jag vill ses nu!

Vi får hoppas att helgen visar sig vara bra ändå, trots att jag skriker. Det är bra att sakna också. Det är det. Försöker jag åtminstone intala mig själv...

Godnatt!

Det finns ju bara ett ord: stenhård.

Hela dagen har tillbringats med WOW, pojkvän, TV och lite sömn. Ja, det har varit en enormt slö dag helt enkelt. I morgon är det däremot andra bullar. Jag har ont i öronen och är inte pepp alls. Men det kanske kommer!

Nu skall jag sova så det står härliga till. Eller nej, jag skall nog läsa "Adams revben" först. Sedan hoppas jag på att Henrik kommer och lägger sig bredvid mig och somnar gott så småningom.

Godnatt!

PS. Min lilla stumpis beställde flygbiljett till Skavsta idag. En hel underbar vecka bli hon här! 13-20 mars, sedan kanske det blir kryssning. Jag längtar livet ur mig! DS.

HAHA! TALK ABOUT OLD PICTURE!

Herregud vilka gamla bilder Zandrah har skickat till mig. Det var dock ett tag sedan, men nu har jag tagit mod till mig och beslutat att lägga upp en av dem här på bloggen. Det är helt okej att den är ful, eftersom den avspeglar en underbar duo; mig och Zandrah. Jag kommer så väl ihåg den där kvällen på berget.

Men! Nu är det ju som så att jag kanske inte behöver sakna bästisen mycket längre. Det är nämligen snack om att hon skall komma till mig fredagen den 13:e mars, stanna i en vecka, och att vi sedan åker upp till Stockholm nästkommande fredag för att ta en kryssning tillsammans med hennes otroligt unika och rolige far och hans vänner.

Jag hoppas verkligen att det blir av! Behöver lite kärlek från Z nu, haha. Att vänta till sommaren känns som en omöjlighet. Men i sommar skall vi i alla fall sjunga skönsång under en cykelrunda på härliga Gotland. Först måste vi nog få lite i oss. För när vi får någonting i oss, då kan vi skratta åt en enkrona som ligger på ett toalettgolv i flera minuter.

Yeey!

Gå in här för att se en baotapanoramabild på presidentinstallationen av Obama. Sedan kan ni zooma och dona som ni vill. Det gjorde jag, och jag hittade en väldigt misstänksam grej på bilden. Den skulle kunna vara grotesk, om man inte hade vetskap om att dessa människor faktiskt rör sig i en enorm folkmängd på flera tusen människor.



Ser ni så nöjd han ser ut? Tjejerna bredvid verkar ju inte bry sig nämnvärt om att han har en brud strykandes i de nedre regionerna, och han lider nog inte av saken heller. Vi får väl hoppas att hans fru inte var där vid tillfället. Han kanske har tre fruar? Men man kan ju åtminstone vänta med de där hemskheterna tills man kommer hem och är innanför låsta dörrar.

Come on liksom, snuskpelle!

Kom hem förut. Fick se att bilen var borta. Henrik hade redan hämtat den, utan att ringa mig. Han sa att han skulle ringa mig innan han kom hit för att plocka upp den. Men icke. Kanske det låter löjligt, men idag tar jag faktiskt extra illa vid mig, eftersom jag redan blivit avvisad en gång av en person som jag faktiskt trodde helt annorlunda om. Sedan Henrik.

Han vet om att jag är ledsen, men ändå struntar han i att ringa. Det gör mig ännu mer ledsen, även fast jag vet om att jag kommer få träffa honom i morgon. Det känns så jävla fel, allting känns fel idag. Jag är grinig, ledsen, ensam...

Jag har försökt. För en gångs skull har jag faktiskt försökt få kontakt med mina vänner, frågat om de vill träffas; men ingen jävla relation tycks fungera för mig idag. Ingen relation; mamma & pappa, vänner, syskon, pojkvän. Allting slår fel. Hela mitt jag tycks vara fel idag.

Allt detta låter kanske jävligt löjligt i era öron. Men jag är faktiskt inte tjejen som går först, jag är inte tjejen med alla vänner. Jag är bara jag, oftast ihopkurad ensam på mitt rum med datorn och en film rullandes på TV:n. Ibland känns det som om jag bryr mig om alla, medan fan knappt någon bryr sig om mig!

Låter som ett jävla emo nu, men det är inte så det är. Bloggen är min vän, och har jag ingen annan att prata med idag så får jag snällt nöja mig med bloggen. Den är allt jag har.

Zandrah är så saknad. Jag börjar grina när jag tänker på hur jävla bra jag har haft det med dig, och att jag inte längre får ta del av våra stunder när jag vill. Fan vad jag älskar dig, Zandrah, du bär titeln som min bästa vän någonsin! Men vi kanske ses snart, och jag kan inte annat än längta mitt upp i all denna röra och oro. ♥

Jag är fortfarande arg och jag känner mig fortfarande ensam. Sedan är det snö ute. Jag fryser bara jag tänker på det. Frustrerande. När skall skiten försvinna? Jag vill ha vår nu! Vår betyder födelsedag, Z kommer förmodligen hit, jag och Z åker på kryssning om det vill sig.

Vår betyder mycket för mig i år. Sedan saknar jag sol, och faktiskt till och med synen av ren asfalt. Ren och varm asfalt. Långa promenader i lite småvindigt, soligt väder. Vill kunna använda mina röda tygskor och en tunnare jacka. Är trött på att känna mig trängd av min feta vinterjacka. Man fryser ju likförbannat, vad man än har på sig.

Fuck vinter! Jag hatar skiten. För allt vad det är värt...

Idag blev jag dissad. Rådissad. Snackade nämligen med Joel igår och vi kom överens om att vi skulle ses idag och gå hem till en annan vän. Eller nåja, en vän som jag trodde kunde vara en vän. Men icke. Hans motivering löd: "bara de som jag vill ska komma får komma". Ni vet, som på dagis eller fritids, då var man ju sådär envist elak.

Och ja, jag blev faktiskt jävligt ledsen, sårad, call it whatever, för jag hade verkligen sett fram emot att få komma ut lite ikväll. Dessutom saknar jag mina gamla boys-classmates så det gör ont. Tycker det är absolut skittråkigt att en liten löjlig kille skall hindra oss från att träffas, som knappt ens känner mig men ändå utesluter mig ur gänget. Det är verkligen så otroligt trist, för jag har aldrig gjort honom något illa. Har alltid behandlat honom som en kompis liksom... så jag kan verkligen inte fatta?

Just nu sitter jag bara och håller tummarna för att Zandrah kommer hit den 13:e mars. Det skulle göra mig så jävla glad. OCH JAG BEHÖVER MÄNNISKOR ATT UMGÅS MED! Z är den bästa människan att umgås med, jag kan bara inte ha tråkigt med henne när vi sätter igång. Så den 13:e mars kanske hon kommer med flyget från Visby omkring åtta på morgonen. Jag har tur som har sådana fina föräldrar som kan ställa upp på att hämta henne vid Skavsta.

HEPP! Nu skall jag göra mig i ordning. Skall träffa Joel vid 17.00 i alla fall. Vi ska chilla. Sedan skall jag ringa Zandrah ikväll och ge klartecken till henne.

Jag uppskattar de som bryr sig. <3

Ringde upp Lelle nyss (grundaren av kulturföreningen Omformare) och berättade precis hur det står till. Jag orkar helt enkelt inte gå på mötet ikväll. Sedan är det ju faktiskt så att jag inte har missat ett enda möte sedan i somras då jag gick med. Inte ett enda möte! Och då skall ni veta att vi har varit aktiva sedan i somras, träffats minst en gång i veckan.

Det visar i alla fall på mitt engagemang och att detta verkligen är någonting jag vill. Bara den känslan är skön att ha.

Så snart skall jag bli hämtad av Henrik. Vi ska bara ta det lugnt och mysa, försöka få bort huvudvärken. Vi får hoppas att värktabletten jag tagit börjar värka snart, för det här är rena helvetet.

Kanske det kommer en liten update senare. Skall fundera lite över dagen på vilka ämnen jag skulle kunna inrikta mig på litet mer i bloggen. Den känns lite enformig just nu.

Vad skulle du vilja läsa om?

Jag har ont i skallen och har haft hela helgen. Det spänner på precis samma ställe, all the time. Knarkar ipren och hoppas på att det skall försvinna. För ikväll är det möte, och jag kan ju inte sitta där och dregla. Duscha måste jag göra också, vilket känns... hemskt ansträngande. Jag är knappast på topp idag, och huvudet oroar mig såklart. Tänk om det är någonting som är fel? Alltså, på riktigt.

Ikväll skall jag i alla fall gå på möte med föreningen Omformare som jag snart sitter ordförande i. Lite läskigt är det ju, men samtidigt en otroligt rolig och spännande utmaning. Efter mötet skall jag köpa lite godis och dra hem till älsklingen igen och mysa.

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. Är opepp till tusen. Allt oroar mig, det är helt stört.

Hörs senare!

Lilltösan Ebba, världens finaste unge, jag är världens mest stolta faster!

Alla hjärtans dag hade knappast kunna gå sin väg så bra som den gjorde. Väcktes i morse (läs: bakis as hell...) av mamma:

"Jag skulle bara säga att snart kommer lilla Ebba."

Mamma älskar snuttungen otroligt mycket och det skiner om henne så fort vi träffar Andreas (min bror), Cia och lilla Ebba. Inte bara mamma skiner, kan även se i brorsan och Cias blick att de skiner. De är så stolta över sin lilla bebis. Och detta med all rätt, för hon är himla fin. Den finaste ungen av dem alla. Hennes hår är helt underbart, för hon har nämligen som en liten tuppkam som inte går att lägga ned. En liten rödbrun tuppkam, oemotståndlig.

Under deras visit idag såg vi även på bilder när Andreas var liten. Och vet ni vad? Det var som att se Ebba, identiskt. Det var nästan läskigt. Jag hade inte sett skillnad på dem, om jag inte hade vetat att det var ett kort på brorsan. Så nu vet vi i alla fall vem lilltösan är mest lik. Utan någon som helst tvekan.

Efter deras lilla besök åkte jag och Henrik direkt hem till honom. Först en liten stop-by vid ICA för att inhandla diverse godsaker samt hyra filmen Tropic Thunder. Käka middag och bara ha det mysigt.

Och Tropic Thunder, en parodisk krigsfilm regisserad av Ben Stiller, som även har en av huvudrollerna, är absolut underbar! Alltså, den var så förbannat rolig och ironisk. Skådespelarlistan var otroligt stark med bland annat Jack Black, Ben Stiller, Robert Downey Jr, Tom Cruise och Matthew McConaughey. Får ni chansen att se den, gör det! Allvarligt, det är en riktigt lättsam, komisk och snyggt gjord film.

Henrik berättade dessutom att skådespelarna i filmen avstod från betalt. Istället användes pengarna till välgörenhet. Jag har ju inte själv sett det, svart på vitt, men om det nu är så kan jag inte vara annat än mäkta stolt. Vilka grabbar! Anledningen till att de avstod från betalt skall tydligen vara att de såg filmen som en jävligt kul idé.

Coolt med en absolut sevärd film mitt upp i all denna hysteriska filmmaking!

Nu skall jag placera mitt arlse framför Henriks dator och nöta lite WOW. Nördigt, I know, can't help it! Måste ju glömma bakfyllan med någon sysselsättning, och på MSN är det dött. Då finns det endast ett alternativ: WOW FOR LIFE!

Hur har er alla hjärtans dag (eller dag överhuvudtaget om man nu vill bortse från denna kommersiella tidpunkt på året, för ja, det är ett sätt för marknaden att dra in pengar. Så är det ju. You've gotta be able to show that love each day.) varit?

Nu är jag klädd och makeupad inför kvällen. Halvtaggad, hoppas på att få en liten adrenalinkick senare i form av berusning. Ser i alla fall fram emot att få träffa lite härligt folk.

Jag skippade kjolen. Istället blev det:

- Svart big size tröja från Lager 157
- Grå strumpisar från Åhléns
- Rosa, lila/svart palestinasjal från Grekland
- Prim I am-tröja från Lager 157

När det kommer till sminket har jag använt mig av en metallicturkos ögonskugga, under ögonbrynen en ljusrosa skimrig ögonskugga. Rosa läppglans. Håret är tupperat och sedan uppsatt i tofs med en riktigt lyckad lugg.

För första gången på väldigt länge känner jag mig faktiskt rätt schyst snygg. Men det är förmodligen bara jag. Men det är ju det viktigaste, eller hur?

Nu skall jag plocka ihop alkoholen och vänta på ett samtal från Henrik som säger att vi skall åka. Kom igen nu!

Ikväll är det party, och jag har bannemig ingen aning om vad jag skall ha på mig. Ja, det är ett stort problem. Har knappt några nytvättade kläder. Speciellt har jag inga nytvättade kläder som matchar varandra. Så efter maten blir det till att börja leta. Funderar på att ha min Jenny Hellström-kjol (den på bilden), ett par ljusgrå "stickade" strumpisar, ett svart linne och min Prim I am-tröja. Vad sägs?

Men nu lämnar vi detta dilemma.

Provet som gjordes vid klockan 11.00 idag kändes mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Helt klart godkänt eller högre, det tror jag. Fick faktiskt lägga in lite information som kändes lite sådär extra. Några stjärnor i kanten. Otroligt bra gjort enligt mig! Hoppas det gick bra för mina andra classmates också.

Nu skall jag faktiskt gå på tjottis, leta kläder och käka lunch. Köttfärssoppa. ♥

Hörs senare!

Gud, vilken orolig natt det har varit. Vi har nu under veckan varit utan värme i huset då vår pelletsbrännare gått sönder. När det inte finns någon värme i huset blir mitt rum det kallaste rummer i hela huset. Det går inte att värma upp med ett extra element, det går inte att värma upp med varma fläktar; det är helt enkelt för stort. Därför fick jag sova nere i vardagsrummet, men var tvungen att flytta upp vid tre! Pappa sprang på toaletten var tredje minut... suck!

Nu skall jag dra till skolan och göra prov. Staden och framtiden, for the loser, känns det som just nu. Jag är inte lycklig i kroppen nu...

Jag lekte fotograf nyss. Mixrade lite med kameran, bakgrund och drog sedan på lite mer kontraster/ljus. Är ingen proffsfotograf, är en riktig amatör. Men hur skulle jag någonsin kunna bli bättre om jag inte får träna? Jag älskar att öva! Upptäcka nya funktioner, fota ur nya/olika vinklar och sedan granska resultatet, rynka på näsan eller känna mig nöjd, radera eller behålla. Jag brinner liksom inombords av passion så fort jag får fatt i kameran och har vetskapen om att jag får göra precis vad jag vill med den!

Kanske jag älskar att fota just för att jag inte kan teckna, men ändå känner att jag verkligen måste få utlopp för mina konstnärliga lustar. Det jag fotar behöver inte vara bra, jag behöver inte vara nöjd med varje bild och ni åskådare behöver verkligen inte gilla dem, för att jag skall få uttrycka min konstnärliga sida. Jag får det varje gång jag trycker av en bild med min Canon.

Min Canon EOS 1000D är förmodligen den bästa investeringen mina föräldrar gjort för mig. Jag kommer leva med den kameran i nöd och lust. Eller okej, jag kommer säkerligen uppgradera min systemarkärlek i ett senare skede, men till dess får denna enormt nybörjarvänliga kamera hänga med. Den skall slitas med hälsan, minst sagt.

Och ja, Vanilla Coke är minst lika god som vanlig coca-cola och coca-cola cherry. Så det så!

"Drömmer du om det perfekta Hollywood-leendet? Vill du ha vita gnistrande tänder?"

Vill du ha en smäll på käften? Nej, jag tänkte väl det. Ingen reklam i min blogg, tack! Det är så extremt tråkigt när en del kommenterar, man blir skitglad och tänker "åh, gud vad kul, någon har kommenterat!". Sedan får man sådana jävla reklamkommentarer! Då blir man bara arg... och dessa raderas med en gång.