kulturtrash

Jag lekte fotograf nyss. Mixrade lite med kameran, bakgrund och drog sedan på lite mer kontraster/ljus. Är ingen proffsfotograf, är en riktig amatör. Men hur skulle jag någonsin kunna bli bättre om jag inte får träna? Jag älskar att öva! Upptäcka nya funktioner, fota ur nya/olika vinklar och sedan granska resultatet, rynka på näsan eller känna mig nöjd, radera eller behålla. Jag brinner liksom inombords av passion så fort jag får fatt i kameran och har vetskapen om att jag får göra precis vad jag vill med den!

Kanske jag älskar att fota just för att jag inte kan teckna, men ändå känner att jag verkligen måste få utlopp för mina konstnärliga lustar. Det jag fotar behöver inte vara bra, jag behöver inte vara nöjd med varje bild och ni åskådare behöver verkligen inte gilla dem, för att jag skall få uttrycka min konstnärliga sida. Jag får det varje gång jag trycker av en bild med min Canon.

Min Canon EOS 1000D är förmodligen den bästa investeringen mina föräldrar gjort för mig. Jag kommer leva med den kameran i nöd och lust. Eller okej, jag kommer säkerligen uppgradera min systemarkärlek i ett senare skede, men till dess får denna enormt nybörjarvänliga kamera hänga med. Den skall slitas med hälsan, minst sagt.

Och ja, Vanilla Coke är minst lika god som vanlig coca-cola och coca-cola cherry. Så det så!