kulturtrash

Just nu känner jag mig rätt jävla irriterad faktiskt! Frågade nyss farsan när vi skall köpa busskort till mig och han säger:

'Men du skulle ju inte få något nytt busskort på två månader, eftersom du valde att köpa den där kappan istället. Jag sa ju till dig då att du inte skulle få på två månader.'

Då blev jag så förbannad, för han sa aldrig det till mig! Han bara sitter och hittar på en massa skit för att slippa betala. Hade han ens sagt det när vi gick för att köpa den där kappan jag bad om, då hade jag aldrig ens köpt den utan snällt istället nöjt mig med ett busskort.

Men det blir kul för dem snart, när de skall börja betala ett busskort som kostar dubbelt så mycket, eftersom jag fyller 19 i mars. Jajamänsan! Dubbla cashen, det kan han gott få... så arg är jag nu!

Ska fan ha mitt busskort, så är det bara! Skolan blir bara jobbigare och jobbigare, bara tanken på att ta sig upp på morgonen och cykla till skolan nu, i allt snöblask, får mig att må illa. Kommer fan aldrig palla det här alltså! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt tanken att hoppa av, men alltid tänkt om eftersom jag inte ens har ett halvår kvar innan helvetet är över.

Jag önskar att livet kunde vara lättare ibland, men det är väl som såhär det skall vara antar jag...

SUCK! Bilden är tagen nyss, jag som var så peppad!

Ringde till vårdcentralen nu för någon timme sedan. De satte mig i kö för att bli uppringd till klockan 15.45. Har väldigt svårt att tro att de faktiskt har någon tid för mig att komma dit då, efter den tiden. Jag vill ju bara ha ett sjukintyg över min bihåleinflammation, så att jag inte mister mitt studiebidrag! Om de väljer att ge mig det, tar det högst fem minuter innan jag kan gå därifrån!

Hur som haver, jag sitter och väntar. Och medan jag väntar kan jag lika gärna duscha, fixa hår, sätta i de färgade linserna, sminka mig, hitta fina kläder... ja, jag har tråkigt. Skulle helst åka till skolan nu, tro det eller ej, men jag är faktiskt peppad. Och så blir saker och ting som de alltid blir; åt helvete alltså.

Så nu måste jag sitte här hemma och säcka tills vårdcentralen ringer, annars blir det väl tjafs. Först måste jag åka till ICA och inhandla lite nödvändigheter.

Men nu har jag i alla fall ett strålande tillfälle att ta ikapp lite plugg tills de ringer! Superduper!

Visst är det väl en självklarhet att jag skall försova mig till skolan idag? Mitt studiebidrag är på hällningen, om vi säger så. Har missat lektion efter lektion på grund av sjukdom och helvete. Jag har två knappar att trycka på när mobilen drar igång på alarm. I morse tryckte jag tydligen på "stop" istället för "snoozer". Det har aldrig hänt förut! Aldrig! Och det har heller aldrig hänt att jag vaknat och inte haft något minne av om jag har tryckt eller inte.

Tänkte bara: "herregud vad ljus det är ute!"
Efterföljden blev att jag FLÖG upp!

Nu måste jag duscha! Sedan skall jag ringa till vårdcentralen för att se om jag kan få ett sjukintyg. Kan man verkligen ringa dit bara för det?

Nåja, jag ger det ett försök. Hörs senare!

Nu är det dags för mig att hoppa i bingen. Det blev inget foto på min Prim I am-tröja. Istället fastnade jag framför Marie Larssons eviga ögonblick.

Så det kan gå! Nu skall jag i alla fall gå till sängs med Min far hade en dröm av Barack Obama. Skönt!

Jag får aldrig någonting gjort. Vimlar runt i ett enda jävla mörker just nu, och min pojkvän har rätt när han säger att jag är mycket ledsen. Jag är mycket glad, men just nu regerar det där ledsna över det glada. Den enda egentliga anledningen är ju givetvis skolan. Skolan gör mig ledsen, får mig att framstå som en deprimerad människa. 

Jag ljuger inte! Jag har till och med fått höra det av mina klasskamrater att jag verkar deppig. Till och med tråkig. Hur kul känns det liksom?

När jag började samhällsvetenskapliga på gymnasiet gick jag in med en enorm motivation och lust att plugga. Det gick faktiskt till och med väldigt, väldigt bra det första året i 1:an. Sedan började det strula i 2:an, även fast jag hade världens bästa pojkvän som brydde sig, vänner och en familj som stöttade.

Världens bästa pojkvän finns kvar, och han är den person som tar mig till sig när jag är ledsen. I förrgår låg jag hemma och grinade tills Henrik inte orkade mer och hämtade upp mig, igår satt jag hemma hos Henrik och grinade över min redovisning. Eller egentligen grinade jag väl bara rent allmänt, för allt som är just nu. Det är lätt att tänka "gud vad hon är känslig", när man ingenting har känt av min situation eller befunnit sig i den.

Jag vet inte hur jag skall förklara alla dessa känslor. Jag vet bara att stressen och allt som behöver göras är det enda jag kan tänka på. Det kommer få mig att gå under.

Jag behöver hjälp, men jag vill gärna klara detta själv. Det är en nyttig utmaning för mig. En utmaning som just nu kanske känns omöjlig och hemsk, men en utmaning som jag skall klara. Så är det bara!

Jag får tänka på den korta tiden.

Jag har inget snyggare, coolare och så jävla bekvämt plagg som min Jenny Hellström-kjol. Den är full med ascoola stereoapparater och hög som tusan i midjan, vilket gör att den varken sitter för tight eller att den ser konstig ut. Det är ett hett tips till er som känner att höfterna kanske är lite för breda, för att använda en kjol som är skuren precis i midjan; använd hööööga kjolar som gärna är lite puffiga!

Igår när jag var på Lager 157 hittade jag en skjortklänning, eller vad man nu skall säga, som också var designad av Jenny Hellström. Den var grön med vita telefoner på! Ni vet, sådana gammeldagsa som man vrider in numret på.

Jag blev bra sugen... men nej, inte denna gång. Skall försöka få upp en bild på det jag köpte igår, i alla fall Prim I am-jackan/tröjan. Den är himla snygg faktiskt! 400:- istället för ordinarie pris på 1400:-, ett riktigt kap, va?

Jag har alltid mycket att göra, varje vecka. Nu, sista terminen i 3:an, är det mer än någonsin.

• Lämna in två uppsatser i engelska (hoppas verkligen på att hinna det nu)
• Skriva klart redovisningen på Göteborg, trots att jag inte har redovisningen förrän i april. Men jag är lite smart; så om någon i min klass skulle balla ur under sin redovisningsdag, tar jag dennes plats och redovisar istället (Las Vegas, som jag arbetade med inatt, gick skit! Så jag bytte ämne.)
• Skriva tio stycken debattfrågor inom filosofin.
• Läsa ett häfte om prilgrimsfärder.
• Skriva uppsats om hinduism och buddhism.
• Plugga på tre prov till nästa vecka.
• Börja arbeta på samhällskunskap b ordentligt. Skriva uppsats om kriminalitet.
• Redovisa engelska c.

Jag är 18 år, och redan halvdöd. Ingenting är rimligt, ingenting känns rätt. Pressa, pressa, pressa, trycka ned! Fan vad skönt det skall bli när allt detta är över!

Sjung om studentens lyckliga dar'!

Kom nyss hem ifrån skolan. Mår inget bra alls, magen gör ont något fruktansvärt. Spyorna satt i halsen i skolan. Det är ett sådant konstigt magont jag har. Det känns liksom som om det gör mer ont i äggstockarna, än i själva magen. Det går knappt att förklara, och att beskriva smärtan är omöjligt.

Ja, låt oss säga såhär: det gör så ont att jag knappt kan gå. Om det räcker som beskrivning det vill säga. Kan heller inte sitta ned, utan att känna att jag behöver ställa mig upp. Men jag kan ju inte stå upp heller! Frustrerande. Kallsvettas gör jag också.

Idag är det i alla fall onsdag och jag hoppas på att få besök av Åsa. I alla fall har det varit sagt så sedan i lördags, och jag tror faktiskt inte att hon "sviker". Hon skall ju sova hos mig och vi ska prata heeela natten! Haha!

Skall plugga nu, hur som haver. Allt går skit. Tio debattfrågor i filosofi next. Måste nog göra en lista också, i ett inlägg, på allt jag har att göra denna vecka. Får mer perspektiv då.

11.21

Just nu har jag bara en sak att säga; fuck school! Eller fuck mig för att jag alltid skall ta på mig sådana här jävla uppgifter som Las Vegas, och redovisa bland de absolut första bara för att få bättre betyg. För det känns så! Det känns som om jag får bättre betyg, om jag gör saker och ting mycket tidigare. Precis som att det är ett tecken på att jag inte är slö.

Jag är inte slö. Jag är bara lite långsammare än många andra, jag är perfektionist ända ut i fingertopparna när det gäller skolarbete. Allt skall vara rätt, till punkt och prick. Jag gör alltid mitt bästa för att redovisa bäst, tala bäst, använda kroppsspråket bäst. Men mitt upp i allt det där finns ju faktiskt en tjej som knappt har någon ork kvar.

En tjej som ligger hemma sena vardagskvällar och grinar av stress. För ja, det var precis vad jag gjorde igår. Satt och tänkte på skolan hela dagen, tänkte på alla jävla uppsatser, prov och redovisningar som skall göras denna vecka. Grinade som ett barn i telefonen, allt blev nedsurat och jag kunde inte snacka. För en stund var jag tvungen att säga till Henrik "vänta lite", och torka bort alla jävla salta tårar som fullständigt rasade ned för kinderna. Det hela slutade med att han började tycka det var jobbigt, så han hämtade mig och jag sov hos honom istället för ensam, hemma i min säng.

Jag är en jävla kämpe! Har alltid varit. Är ambitiös, tar gärna för mig av saker och ting, sätter dem i verket. Men verkligen all min motivation försvann i början av 3:an, och det verkar som om skiten inte vill ge sig av heller. Kan detta handla om någonting psykiskt? Alltså, att jag verkligen har fått för mig att saker och ting är tusen gånger jobbigare än vad de egentligen är? Eller är det helt enkelt så att sam-kultur endast bjuder på utmaningar som jag inte står ut med eller klarar av just nu?

Det enda jag vet, det är att jag snart faktiskt kommer bryta ihop. Gå in i väggen. Då skall man försöka ta sig ur den situationen också. Och hur klarar man det, när man har så mycket annat att tänka på? Att gå ännu ett år/halvår på gymnasiet, det är knappast troligt. Jag måste helt enkelt kämpa mig igenom den termin som är kvar nu, på mitt sista år som gymnasieelev.

Tänk om det kunde vara lika lätt att plugga som det är att blogga? Vilka superprestationer jag skulle kunna göra då. Nåja, jag får ge mitt bästa och de som inte nöjer sig med det nöjer sig inte med någonting.

Tillbaka till skrivandet av Las Vegas-redovisningen som hålls i morgon 09.10. Notera att klockan är 00:42 nu när jag sitter här och plitar. (Det värsta är att all information om Las Vegas är på engelska, svenska wikipedia är ju bara ren skit.)