kulturtrash

Jag har nu ända sedan jag vaknade vid klockan 10.00 (av att mobilen ringde, vilket inte är ovanligt numera tydligen) legat kvar i sängen och fullständigt lusläst Sophie Kinsellas bok Mina hemligheter. Köpte den på bokrean i förrgår för 29 ynka spänn och har redan läst 220 sidor. I vanliga fall brukar jag köpa en bok, läsa de tio första sidorna, tröttna och lägga ifrån mig den för att "ta upp kontakten i ett senare skede".

Men jag är tammefan helt fast! Hade jag varit fri idag, helt utan planer som måste sättas i verket, hade jag lätt gosat ned mig i morgonrocken för att ligga kvar hela dagen, tills dess att det inte fanns några sidor kvar att njuta av.

Känslorna som infinner sig med varje sida är svåra att sätta fingret på. Ibland vill jag gapskratta, ibland får jag en liten tår i ögat, ibland känns det hopplöst och ibland underbart. Man behöver uppenbarligen inte läsa kultböcker som Krig och fred av Lev Tolstoj för att känna sig som människa. Hela tiden har jag gått omkring och suktat efter böcker som innehar något typ av värde; men jag har ju letat i helt fel forum.

Jag har känt det precis som om man vore en bättre människa om man läser Strindberg eller någon annan seriös, deppig författares böcker. Men kanske det är just dessa böcker man skall undvika. Skall man läsa skall man ju samtidigt utsättas för en enorm njutning. Det fina med läsning är ju att man hamnar i en värld så olik ens egen, och man kan ändå leva sig in i den till hundra procent, bli en del av den.

När jag läser Mina hemligheter mår jag så förbannat bra, på alla sätt och vis. Hittills är det faktiskt en av mina absoluta favoriter! Helt underbart vad man kan upptäcka saker och ting i sig själv med tiden. I love it!

En recension lär dyka upp här när alla sidor är utlästa.