kulturtrash

Det blev som det brukar bli; en ensam fredag. Såg fram emot att få umgås lite med Åsa som skulle komma hit och stanna till i morgon, men såg i hennes bilddagbok att hon jobbar. Det var ju tur att jag såg det i alla fall, annars hade jag ju suttit här hemma och bara väntat och väntat på att mobiljävlen skulle ringa. Den har ringt, men inte var det Åsa, och inte var det någon som vill träffa mig idag heller.

Kanske jag får skylla mig själv, det är inte direkt så att jag ringer upp folk hipp som happ. Är litet av en planerare, om vi säger så. Har alltid varit. Men sedan är det ju faktiskt så att när man förväntar sig någonting, och det man förväntar sig aldrig sker, blir man lite deppig. Trots att det givetvis inte är någons fel. För jag vet att Åsa måste jobba allt vad hon kan för att klara sig, det skulle ju vem som helst göra!

Så ikväll blir det väl en hemmakväll med plugg, lite TV och förhoppningsvis någonting att äta. Ska gå och lägga mig tidigt, för jag är verkligen på grinhumör idag.

Men i morgon får jag i alla fall träffa Fanny! Vi ska plugga allt vad vi kan och se på melodifestivalen. Ser verkligen fram emot det!

Fredag är skit.